onsdag 31 juli 2013

2 Korinthierna 1-6

2 Korinthierna 1-6


1:3-4  3 Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 som tröstar oss i all vår vedermöda, så att vi skall kunna trösta dem som är i allt slags vedermöda, genom den tröst med vilken vi själva nu tröstas av Gud.

Jehova Gud kallas här av Paulus för "Den ömma barmhärtighetens fader och all tröst Gud". Det är verkligen vackert beskrivet av Gud Jehova som en himmelsk fader för oss människor som verkligen bryr sig om och tröstar de som försöker lyda och tjäna honom som kristna.


2:15-16  15 För Gud är vi nämligen en Kristi vällukt bland dem som är på väg att räddas och bland dem som är på väg att förgås; 16 för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv.

Ett uppslagsverk kommenterar: "Metaforen ”en Kristi vällukt” som betydde liv för några och död för andra är ”förmodligen hämtad från den romerska sedvänjan att bränna rökelse längs processionsvägen”, sägs det i The International Standard Bible Encyclopedia. ”Doften som betydde triumf för segrarna påminde fångarna om att de troligen hade en avrättning att vänta.”"

Vad menas med att vara ”en Kristi vällukt”? Det är de Kristna som håller sig till Bibeln och förkunnar dess budskap. Samtidigt som denna doft kan vara hemsk för orättfärdiga människor är den en välluk för Jehova och för uppriktiga människor.


3:4-6  4 Nu är det genom Kristus vi har en sådan tillförsikt till Gud. 5 Det är inte så att vi av oss själva är tillräckligt kvalificerade, så att vi kan räkna något som om det kommer från oss själva, utan detta att vi är tillräckligt kvalificerade kommer från Gud, 6 som verkligen har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara ett nytt förbunds tjänare, inte en skriven lagsamlings, utan andens; den skrivna lagsamlingen dömer nämligen till döden, men anden gör levande.

Paulus menar här att han av Guds andes kraft och ledning gjorts kvalificerad att predika det Kristna budskapet och vara en apostel för nationerna. Kvalifikationen är inte mänsklig från honom själv utan han har gjorts kvalificerad genom Gud i Guds kraft.


4:7  7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den kraft som är över det normala skall vara Guds och inte komma från oss själva.

Paulus kallar sin uppgift att få vara en representant för Gud och Kristus, och predika det Kristna budskapet för att vara "en skatt". Där han menar att han själv och de andra kristna, som ofullkomliga människor är som spräckliga "lerkärl". Men att predikandet av det Kristna budskapet sker i Guds kraft! Och detta gav Paulus stor glädje och ett privilegium att få vara en representant för Gud och Kristus och få sprida det kristna budskapet.


5:20  20 Vi är alltså ambassadörer på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss. På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ”Bli försonade med Gud.”

Paulus tar här fram tanken att människosläktet som helhet kommit bort från Gud efter Adam och Evas uppror i Edens trädgård. Men genom det Kristna budskapet, genom tro på Jesu döds lösenoffer kan människor få förlåtelse för synder och kunna närma sig Gud. Paulus som en representant för Gud kallar sig för en ambassadör på Kristi vägnar när han förkunnade det Kristna budskapet.


6:11-13  11 Vår mun har öppnat sig för er, korinthier, vårt hjärta har vidgat sig. 12 Ni har inte trångt rum hos oss, men ni har trångt rum i er egen ömma tillgivenhet. 13 Därför, som en gottgörelse i gengäld – jag talar som till barn – vidga er, också ni.

Ja, Korinthierna hade inte öppnat sitt hjärta och tagit emot Paulus och hans sällskap som Paulus och bröderna med honom hade i tillgivenhet och kärlek öppnat sitt hjärta för korinthierna. 

Jesus hade ju sagt i Johannes 13:34-35 att hans efterföljare skulle älska varandra som han älskade dem: 
"34 Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35 Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.”





söndag 28 juli 2013

1 Korinthierna 15-16

1 Korinthierna 15-16


15:12-17  12 När det nu predikas om Kristus att han har blivit uppväckt från de döda, hur kommer det sig då att några bland er säger att det inte finns någon de dödas uppståndelse? 13 Ja, om det inte finns någon de dödas uppståndelse, då har inte heller Kristus uppväckts. 14 Men om Kristus inte har uppväckts, då är helt visst vår predikan förgäves, och vår tro är förgäves. 15 Dessutom befinns vi också vara falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han likväl inte har uppväckt, om det verkligen är så att de döda inte skall uppväckas. 16 För om de döda inte skall uppväckas, då har inte heller Kristus uppväckts. 17 Och om Kristus inte har uppväckts, då är er tro meningslös; ni är då ännu i era synder.

En del menade att det inte fanns någon uppståndelse från de döda. Men det är en kärna och hoppet i de "Goda nyheterna", att Jesus dött och blivit uppväckt och genom Jesu död ska vi ofullkomliga avkomlingar till Adam och Eva kunna få liv, och leva istället för att dö. Ja, Paulus lyfter fram att om det inte finns en uppståndelse från de döda och Jesus inte uppväckts skulle tron vara meningslös för då skulle alla "vara i sina synder", dvs. fortfarande ofullkomliga avkomlingar som ärver döden tillsammans med den ärvda synden från Adam och Eva.


15:20-22  20 Men nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in i döden. 21 Ty eftersom döden har kommit genom en människa, kommer också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i Kristus.

Paulus kallar Jesus Kristus "förstlingen" som uppväckts från de döda. Med det menar Paulus att Kristus är förstlingen av de som dött som människor som sedan uppväckts till att bli en andevarelse och få liv i himlen istället för på Jorden.

Och återigen att grunden för att kunna få livet tillbaka, en uppståndelse från de döda är på Jesu lösenoffer, nämligen att Jesus dog för världen av människor för att vi skulle kunna få leva istället för att dö.
   Som det står i Johannes 3:16 :"Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord  utan ha evigt liv."


16:13  13 Håll er vakna, stå fasta i tron, uppför er som män, bli starka. 14 Låt allting hos er ske i kärlek.

Jag fastnar för Paulus uppmaning till korinthierna: "Låt allting hos er ske i kärlek". Det visar på det redan kända, egentligen självklara, nämligen att kärlek ska vara grunden, eller motivationen till allt man som kristen gör. Kan man säga att alla sorters Kristna alltid har levt upp till detta? NEJ. Paulus som kunde säga "Bli min efterliknare liksom jag är Kristi", var själv motiverad av kärlek och försökte ingjuta samma anda i hans medkristna. En bra fråga nu idag är vilken organiserad Kristen organisation som som helhet lever upp till detta att låta "allting" ske i Kärlek? 

fredag 26 juli 2013

1 Korinthierna 11-14

1 Korinthierna 11-14


11:1  11 Bli mina efterliknare, liksom också jag är Kristi.

Tänk att Paulus, som en gudhängiven kristen, liknade Jesus nit i att predika det Kristna budskapet, hjälpa andra och på andra sätt i den höga grad att han kunde säga dessa orden "Bli min efterliknare liksom jag är Kristi".


12:27-31  27 Nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Och Gud har satt dem var och en i församlingen: för det första apostlar; för det andra profeter; för det tredje lärare; sedan kraftgärningar; sedan gåvor att läka; tjänster för att hjälpa, förmågor att leda, olika slag av tungotal. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att läka? Inte talar väl alla med tungor? Inte är väl alla översättare? 31 Men fortsätt nitiskt att sträva efter de större gåvorna. Och dessutom visar jag er en långt bättre väg.

Paulus liknade den kristna församlingen vid en kropp, som består av många delar men är ändå en kropp, dvs. en helhet. Denna långt bättre vägen är kärlekens väg som nästa kapitel tar upp.


13:1-8  13 Om jag talar människors och änglars språk men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal. 2 Och om jag har profeterandets gåva och är insatt i alla heliga hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. 3 Och om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta, och om jag lämnar ut min kropp, för att kunna berömma mig, men inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.
4 Kärleken är tålmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skryter inte, blir inte uppblåst, 5 bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten. 6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen. 7 Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig. Men vare sig det finns gåvor till att profetera, skall de tas bort, eller tungotal, skall det upphöra, eller kunskap, skall den tas bort.

Detta är grymma verser om kärlek. Paulus börjar med att säga att om han kunde nåt så otroligt som att prata "änglars språk" men inte har kärlek så vore det nåt frånstötande, som låt som låter illa, som "en ljudande malm". Han fortsätter med att jämför med profeterandet gåva, insatt i djup kunskap i bibeln och att till och med göra massa goda saker mot andra men inte ha eller motiveras av kärlek - då är man "ingenting" menar Paulus när han skriver att alla gåvor utan "kärlek med i bilden" är "till ingen nytta alls".

Sen beskriver Paulus vackert vad kärleken är och inte är. Kärleken beskrivs här delvis som godhet, utan att vara naiv.


14:20  20 Bröder, bli inte barn till förståndet, men var spädbarn i fråga om ondska; bli likväl fullvuxna till förståndet.

Fint skrivet av Paulus, han uppmanade sina medkristna att vara spädbarn i ondska men inte till "förståndet". Detta harmonierar med tanken i Amos 5:15 "Hata det onda och älska det goda".

1 Korinthierna 7-10

1 Korinthierna 7-10


7:8-9  8 Nu säger jag till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem att de förblir så som jag är. 9 Men om de inte har självbehärskning bör de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

Ja, Paulus menar här att det är bättre med äktenskap än otukt, för att gå runt upptänd av begär utan att vara gift skulle i de flesta fall till slut leda till otukt. Så är det inte fel att gifta sig, men Paulus menade att den ogifta har ingen partner att ta hänsyn till och kan därför lättare i ännu högre grad tjäna Gud med helig tjänst.


8:1-3  8 Vad nu beträffar mat som varit offrad åt avgudar: vi vet att vi alla har kunskap. Kunskapen gör oss uppblåsta, men kärleken bygger upp. 2 Om någon menar att han har förvärvat kunskap om något, så känner han det ännu inte så som han bör känna det. 3 Men om någon älskar Gud, då är denne känd av honom.

Intressanta verser, där Paulus tar fram att "kunskap" kan blåsa upp, dvs. gör en stolt och kaxig, kanske få någon att agera överlägset, men så är inte kärlekens vägar. Kärleken bygger upp. Kristendomen är ju faktiskt grundad på Kärlek. 

Vers 3 är fin. Om någon älskar Gud så är denne känd av honom. Detta kan syfta på ett personligt förhållande mellan den som älskar Gud och Gud.


 9:19-23  19 Fastän jag är oberoende av alla, har jag nämligen gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler. 20 Och så har jag för judarna blivit som en jude för att kunna vinna judar; för dem som är under lag har jag blivit som en under lag, fastän jag själv inte är under lag, för att kunna vinna dem som är under lag. 21 För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag, fastän jag inte är utan Guds lag, utan är under Kristi lag, för att kunna vinna dem som är utan lag. 22 För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga. För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna rädda några. 23 Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.

Paulus anpassade sig när han spred det kristna budskapet för att nå alla olika sorters människor. Han gjorde verkligen en stor ansträngning, snacka om hängivenhet för Gud Jehova och det kristna budskapet.


10:1-5  10 Nu vill jag inte, bröder, att ni skall vara okunniga om att våra förfäder alla var under molnet och alla gick igenom havet, 2 och alla blev döpta till Mose med hjälp av molnet och av havet; 3 och alla åt samma andliga mat, 4 och alla drack samma andliga dryck. För de drack av den andliga klippa som följde dem, och den klippan betydde Kristus. 5 Men de flesta av dem blev inte godkända av Gud; de slogs nämligen ner i vildmarken.

Paulus skriver här rakt ut att israeliterna under och efter Mose tid fick andlig undervisning, ledning, men syndade ändå mot Gud och blev inte godkända.

Jag tänker på om drar en parallell till idag. Inom Kristenhetens kyrkor finns det en mängd olika grenar och inriktningar som lär och gör olika, men alla menar sig vara kristna. Så vilka av alla Kristna idag är godkända av Gud, för vad är det för mening att följa ett kristet "system" som inte godkänns av Gud....?


söndag 21 juli 2013

1 Korinthierna 1-6

1 Korinthierna 1-6


1:18-25  18 Talet om tortyrpålen är nämligen dårskap för dem som är på väg att förgås, men för oss som är på väg att bli räddade är det Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: ”Jag skall komma de visas vishet att förgås, och de förståndigas förstånd skall jag skjuta åt sidan.” 20 Var är den vise? Var är den skriftlärde? Var är denna tingens ordnings debattör? Har inte Gud gjort världens vishet dåraktig? 21 Ty eftersom det i Guds vishet är så att världen genom sin vishet inte lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas rädda dem som tror.
22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker vishet; 23 men vi predikar Kristus som hängd på pålen, för judarna en orsak till fall och för folk av nationerna en dårskap; 24 men för dem som är de kallade, både judar och greker, Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Det som är dåraktigt hos Gud är nämligen visare än människor, och det som är svagt hos Gud är starkare än människor.

 Ett uppslagsverk kommenterar att Grekerna på den tiden var vetgiriga, de försökte få svar på livets stora frågor och universum genom mänsklig logik och spekulation. Så Grekerna ansåg sig vara dåtidens intellektuella elit. Men Paulus ställer sådan vishet i kontrast till Guds vishet. Paulus betonar också att Kristendomen inte bygger på någon sån mänsklig vishet. Det Gud gör för att rädda troende framstår enligt människors vishet som dårskap.


2:6-10 6 Nu talar vi vishet bland dem som är mogna, men inte visheten från denna tingens ordning eller från denna tingens ordnings styresmän, som skall bli till intet; 7 utan vi talar Guds vishet i en helig hemlighet, den fördolda visheten, som Gud före tingens ordningar förutbestämde till vår härlighet. 8 Denna vishet har ingen av denna tingens ordnings styresmän lärt känna, ty om de hade känt den, skulle de inte ha hängt härlighetens Herre på pålen. 9 Men alldeles som det står skrivet: ”Vad öga inte har sett och öra inte har hört och människohjärtat inte har tänkt ut, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” 10 För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande, ty anden utforskar allt, till och med Guds djupheter.

Paulus pratar här om "Guds heliga hemlighet", som "fördold vishet" som Gud uppenbarar och förklarar genom sin heliga ande. Det är sånt som man inte kan förstå enbart med mänsklig logik utan hjälp av Guds heliga ande. Men med helig ande blir det förståeligt. Vad är denna vishet? Det är Guds uppsåt att inför global fred och frid i ett paradis på jorden och det är byggt på Jesus Kristus.


2:14-15  14 Men en själisk människa tar inte emot det som kommer från Guds ande, ty det är dårskap för henne; och hon kan inte fatta det, eftersom det skall bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer verkligen allt, men själv bedöms hon inte av någon. 

Paulus tar här upp skillnaderna mellan att vara eller inte vara en andlig människa. Den köttsliga människan förstår inte andliga ting, men den andliga människan förstår både det köttsliga och det andliga - alltså allting.


3:1-3  3 Och, bröder, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan som till köttsliga, som till spädbarn i Kristus. 2 Jag gav er mjölk att dricka, inte något som skall tuggas, för ni var ännu inte starka nog. Ja, inte ens nu är ni starka nog, 3 för ni är ännu köttsliga. Ty när det nu finns svartsjuka och osämja bland er, är ni då inte köttsliga, och vandrar ni då inte enligt människors sätt?

Ja, på den tiden liksom nu är inte faktumet att "vara kristen" alltid en garanti för "att vara andlig". Paulus tar upp att de på den tiden var som småbarn i andligt avseende så han kunde inte prata med dem om djupare andliga ting för de som spädbarn förstod inte det så han tog istället upp enklare saker som motsvarade "mjölk-mat". Tecknen på bristen på andlighet var som Paulus nämner svartsjuka och osämja. 


4:6  6 Detta, bröder, har jag nu överfört och tillämpat på mig själv och Apollos till er nytta, för att ni av vårt fall skall lära den regeln: ”Gå inte utöver det som står skrivet”, för att ingen av er skall bli uppblåst och vara för den ene och mot den andre.

Detta med att inte gå utöver vad som var skrivet i dåtidens skrifter eller idag i Bibeln som helhet är viktigt. Jag menar, om man börjar ändra på någonting, hur mycket kan man ändra på det utan att det blir någonting nytt? Som Kristendomen som Jesus införde, den var i början att direkt efterlikna honom och det fanns inga präster eller kyrkor då på den tiden. Sen lades det till massa saker så kristendomen idag är inte alls samma som den Jesus lärde ut för man började "gå utöver det som var skrivet".

5:1-2  5 Det rapporteras faktiskt om otukt bland er, och sådan otukt som inte ens förekommer bland nationerna, nämligen att någon har sin fars hustru. 2 Och ni är uppblåsta, men borde ni inte i stället ha känt sorg, så att den man som begått denna gärning kunde ha avlägsnats ur er krets?

Det var otukt i församlingen som inte ens var vanligt förekommande utanför församlingen, bland de icke-kristna. Nämligen att en man hade ihop det med sin pappas fru. Paulus uppmanar församlingen att utesluta denna man. Otukt fördöms ju igenom hela Bibeln både i gamla och nya testamentet som en väldigt allvarlig sak.


6:18  18 Fly undan otukten. Varje annan synd som en människa kan begå är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.

Otukt är sex utanför äktenskapet. Paulus framhäver här att det är skadligt med otukt. Han uppmanar att man vidtar åtgärder för att undvika att begå otukt genom att "fly från den".


Romarna 12-16

Romarna 12-16


12:17-18  17 Återgälda ingen med ont för ont. Sträva efter det som är gott och riktigt i alla människors ögon. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

Den kristna läran är verkligen fin när det följs i handling uppriktigt. Som dessa verser säger att inte hämnas, sträva efter allas bästa och så långt man själv kan påverka hålla fred med alla andra.


13:8-10  8 Var inte skyldiga någon någonting alls, utom när det gäller att älska varandra, för den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. 9 Ty detta: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott; Du skall inte mörda; Du skall inte stjäla; Du skall inte ha begär”; och vilket som helst annat bud, det sammanfattas ju i detta ord: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” 10 Kärleken gör inget ont mot nästan; kärleken är därför lagens uppfyllelse.

Ja, Paulus skriver att "kärlek" är "lagens uppfyllelse". Jesus kom och införde kärlek som ersättning av lagen, där kristna principer ersatte lagarna. Visst är det ganska självklart att en människa som lever som en Jesu efterföljare enligt principen att "älska sin nästa som sig själv", inte behöver lagar som "du ska inte döda". Så kärlek är Mosaiska lagens uppfyllelse, och Jesus Kristus, Kristendomens grundare som kom till jorden för ca 2000 år sedan uppfyllde och ersatte den Mosaiska lagen.


14:1-4  14 Välkomna den som är svag i tron, men inte för att träffa avgöranden om hans betänkligheter. 2 Den ene har tro till att äta allt, men den svage äter grönsaker. 3 Den som äter skall inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter; Gud har ju välkomnat honom. 4 Vem är du som dömer en annans hustjänare? För sin egen herre står eller faller han. Helt visst skall han hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående.

Paulus skriver här att de kristna inte ska döma eller se ner på varandra på grund av olika samveten. Ett samvete tycker det är okej att äta t.ex. kött som ansågs orena enligt Mosaiska lagen men ett annat samvete tycker att det är omöjligt och oacceptabelt och Paulus skriver här att de då skulle göra så som de kände enligt sitt samvete utan att lägga sig i vad den andra gjorde och hålla sams i frid med varandra.


15:4  4 Ty allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp.

En vacker vers i Romarna som kan tillämpas på hela Bibeln, att allt i Bibeln har skrivit ner och bevarats för att vara till undervisning och öka uthålligheten i att fortsätta leva som en Kristen genom att följa Jesus, samt trösta i jobbiga stunder genom att ge hopp. Så vad är det kristna hoppet? Jo att kunna uppväckas från de döda om man dött för att sen få leva för evigt i ett paradis på jorden under Guds styre.


16:17-18  17 Nu förmanar jag er, bröder, att hålla ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära som ni har inhämtat; undvik dem. 18 Sådana människor är ju inte slavar åt vår Herre Kristus, utan åt sin egen buk; och genom fagert tal och smicker förleder de sveklösa människors hjärtan. 

Ja dessa allvarliga verser har en viktig lärdom. Att precis nu som för 2000 år sedan när dessa verser skrevs så är inte alla som påstår sig vara Kristna i verkligheten Kristna. Alla som menar sig följa Jesus gör inte det i praktikten och de kan ha en dålig inverkan på uppriktiga kristna. En del sådana som påstår sig vara Kristna kan istället för att tjäna Gud likt Jesus Kristus istället vara slavar åt sin egen "buk", dvs. sig själva, sitt ego och så lura andra för vinning. Inga trevliga saker detta men ack så sant att det finns falska kristna precis som det finns falska människor annars i största allmänhet.

fredag 19 juli 2013

Romarna 8-11

Romarna 8-11


8:2-4  2 Andens lag, den ande som ger liv i gemenskap med Kristus Jesus, har ju gjort dig fri från syndens och dödens lag. 3 Ty det som lagen inte kunde göra, eftersom den var svag på grund av köttet, det kunde Gud göra: genom att sända sin egen Son i syndigt kötts likhet och för syndens skull domfällde han synden i köttet, 4 för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte vandrar i överensstämmelse med köttet, utan i överensstämmelse med anden.

Här visas tydligt att Jesus kom till jorden och uppfyllde alla krav i Mosaiska lagen utan att synda i något avseende, och genom att uppfylla lagen kunde han sen ersätta den med Kristendomen, där förlåtelse för synder ges utifrån någons tro på Jesu lösenoffer genom Guds oförtjänta omtanke.


8:35-39  35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Vedermöda eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36 Alldeles som det står skrivet: ”För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har räknats som slaktfår.” 37 Nej, i allt detta avgår vi med fullständig seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller något som nu är eller något som skall komma eller krafter 39 eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.

Detta är en av mina favoritverser i Bibeln: att ingenting kan skilja den som uppriktigt försöker efterlikna Jesus och utövar tro på Jesu lösenoffer från Guds eller Jesu Kristi kärlek!!!


9:6-9  6 Det är emellertid inte så att Guds ord har slagit fel. Ty inte alla som härstammar från Israel är verkligen ”Israel”. 7 Inte heller är de alla barn därför att de är Abrahams avkomma, utan: ”Det som skall kallas ’din avkomma’ skall komma genom Isak.” 8 Det vill säga: inte barnen efter köttet är i verkligheten Guds barn, utan barnen till följd av löftet räknas som avkomman. 9 Löftesordet löd ju som följer: ”Vid denna tid skall jag komma, och Sara skall ha en son.”

Detta är intresant, att Paulus här kommer in på att precis som alla Abrahams avkomlingar inte är arvingar till ett löfte, utan bara den som kom genom Abrahams son Isak och inte genom Abrahams son Ismael - på samma sätt är inte alla israliter "israel", Paulus kommer här in på ett andligt israel där det handlar om "hjärtats omskärelse" istället för "fysiska omskärelse". Angående "löftet", så fick Abraham löftet om att alla nationer ska välsignas genom hans avkomma efter att han visat tro och blev förklarad rättfärdig, dvs. före omskärelsen. Så man kan säga att alla som efterliknar Abrahams tro, bli hans barn i det att de har tro lik Abrahams!


9:30-33  30 Vad skall vi då säga? Att folk av nationerna, fastän de inte jagade efter rättfärdighet, uppnådde rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro; 31 Israel däremot, som jagade efter en lag som ger rättfärdighet, nådde inte fram till den lagen. 32 Av vilken orsak? Därför att de inte jagade efter den genom tro utan såsom genom gärningar. De snavade på ”stenen att snava på”, 33 som det står skrivet: ”Se! Jag lägger i Sion en sten att snava på och en klippa till fall, men den som tror på den skall inte bli besviken.”

Här kommer samma tanke fram som i ovanstående kommentar, att Nationerna blev genom sin tro, barn till Abraham. Fast de inte sökte rättfärdighet som judarna gjorde genom lagen, så fick nationerna genom tro på Jesus bli räknade som "rättfärdiga". 

Den sten som nämns här är en profetia om att Messias, Jesus Kristus för judarna skulle bli en sten att snava på, det blev han ju då judarna fick honom dödade och vägrade erkänna Jesus som "Guds Smorde", Messias. Men däremot började istället för judar mycket "icke-judar", dvs. "nationerna" tro på Jesus och det kristna budskapet så att de uppnådde denna rättfärdighet.


10:2-4  2 Jag ger dem nämligen det vittnesbördet att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; 3 ty eftersom de inte känner rättfärdigheten från Gud utan söker befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. 4 Kristus är nämligen slutet på lagen, så att var och en som utövar tro kan vinna rättfärdighet.

Här tar Paulus upp att de Judar som fortsatte hålla fast vid Mosaiska lagen och inte godtog Jesus som Messias och därmed omfattade Kristendomen, hade en nitälskan för Gud i att följa lagen, men de saknade "exakt kunskap". Som Paulus skriver är Jesus som uppfyllt och ersatt lagen "slutet på lagen".

Detta med ha hängivenhet, eller nitälskan för Gud, men inte enligt "exakt kunskap" är en bra fråga att ställa sig idag vilken av alla tusentals religioner och grupper inom grupper inom grupperna inom de olika religionerna - vem av dem har mest "exakt kunskap om Gud", för många är väl hängivna Gud i sin tro, men det garanterar inte att de har tro enligt "exakt kunskap" eller "rätt förståelse" enligt Gud.

Paulus hade själv som "Saul från Tarsos" varit en motståndare mot Kristendomen, det berättas ju i Apostlagärningarna att Paulus förföljde de Kristna och var med och bevittnade när Stefanus blev dödad genom att bli stenad. Paulus trodde då han tjänade Gud på rätt sätt, men så visade sig den uppståndne Jesus i en övernaturlig syn och frågade varför Paulus förföljde honom. Därefter vände Paulus helt om och blev en lika nitisk Kristen som han hade varit nitisk jude dessförinnan.


11:5-6  5 Således har då också i den nuvarande tidsperioden en kvarleva trätt fram enligt ett utväljande på grund av oförtjänt omtanke. 6 Om det nu är genom oförtjänt omtanke, är det inte längre på grund av gärningar; annars visar sig den oförtjänta omtanken inte längre vara oförtjänt omtanke.

Paulus tar här bl.a. upp att Gud utvalt folk av nationerna enligt oförtjänt omtanke. Då de uppnått rättfärdighet genom tro på Jesus som Judarna inte uppnått som står vidare i vers 7: 7 Hur förhåller det sig då? Just det som Israel ivrigt söker har det inte uppnått, men de utvalda har uppnått det. De andra förhärdades;

torsdag 18 juli 2013

Romarna 4-7

Romarna 4-7


4:9B-12  Tron tillräknades Abraham som rättfärdighet.” 10 Under vilka omständigheter tillräknades den då? När han var i omskuret tillstånd eller i oomskuret? Inte i omskuret tillstånd, utan i oomskuret. 11 Och han fick ett tecken, nämligen omskärelsen, som ett sigill på den rättfärdighet genom tron som han hade medan han var i sitt oomskurna tillstånd, för att han skulle bli far till alla som har tro medan de är i ett oomskuret tillstånd, för att rättfärdighet skulle tillräknas dem, 12 och far till omskurna avkomlingar, inte bara för dem som håller sig till omskärelse, utan också för dem som vandrar ordningsfullt i fotspåren av den tro som vår far Abraham hade medan han var i det oomskurna tillståndet.

Hela kapitel 4 i Romarna tar upp att Abraham förklarades rättfärdig till följd av tro, och "efter" att ha förklarats rättfärdig till följd av gärningar av tro kom omskärelsen som ett tecken på denna rättfärdighet till följd av tro. Paulus argumenterar i 4e kapitlet i Romarna för att en kristen förklaras rättfärdig till följd av gärningar av tro, och inte till följ av laggärningar, dvs. genom att hålla Mosaiska lagen.


5:8  8 Men Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Ja, Jesus Kristus dog inte för en samling rättfärdiga människor utan för en samling syndare. Alla ofullkomliga människor är ju syndare. Därför kunde ingen, hur gärna de än ville helt hålla den Mosaiska lagen, så lagen visade därigenom att de som försökte hålla den inte kunde hålla den och var syndare enligt lagen.

Men så kom Jesus och gav sitt liv för människor som är syndare för att de genom tro på Jesu offer skulle kunna förklaras rättfärdiga inför Gud genom denna tron.


5:12-13  12 Därför: alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat ... 13 Intill lagen var det nämligen synd i världen, men synd tillskrivs inte när det inte finns någon lag.

Ja, enligt Bibeln kom synden in i världen genom Adam och Eva, genom en enda människa, dvs. "Adam", och så blev Adam och Eva ofullkomliga och dog, så fick de efter att de syndat mot Gud barn, som ärvde döden som ett resultat av ofullkomligheten som uppstod av Adam och Evas synd mot Gud. Sen angående vers 13 så kom Jesus Kristus och upplöste lagen, genom att uppfylla den och införa Kristendomen, där de Kristna kunde få förlåtelse för synd på grundval av Jesu död, och därigenom genom oförtjänt omtanke förklaras rättfärdiga istället för att dömmas som syndare enligt Mosaiska lagen.


6:23  23 Ty den lön synden betalar ut är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.

Återigen så dömde lagen folk under den som syndare, lönen för synd är död. Men Genom tro på Jesu lösenoffer, kan de kristna förklaras rättfärdiga till följd av tro och då kunna få evigt liv, antingen i himlen eller i ett paradis på jorden.


7:21-25  21 Jag finner alltså denna lag i mitt fall: när jag gärna vill göra det rätta, då finns det onda hos mig. 22 Jag har verkligen min lust i Guds lag efter den människa jag är invärtes, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som för krig mot mitt sinnes lag och gör mig till fånge under syndens lag, som finns i mina lemmar. 24 Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död? 25 Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Så är jag då själv med mitt sinne slav under Guds lag, men med mitt kött under syndens lag.

Paulus tar här upp sig själv som ett exempel på en ofullkomlig människa. Även om man som ofullkomlig männsika vill göra allt rätt, som att hålla Guds bud, kommer man aldrig lyckas göra det 100% på grund av ofullkomligheten som är ärvd från Adam och Eva. Paulus beskriver här hur han med sitt sinne kan tjäna Gud som en kristen och ha sin lust i Bibeln, i "Guds lag", men är fånge under "synden" i kropp född som en ofullkomlig människa. Men Så tacka Paulus för Jesu lösenoffer, där man trots att man är ofullkomlig och inte kan göra allt rätt, ändå på grund av tro kan få förlåtelse för synder och betraktas av Gud som "rättfärdig".


onsdag 17 juli 2013

Romarna 1-3

Romarna 1-3 


1:19-20 19 därför att det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem; Gud har ju gjort det uppenbart för dem. 20 Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, ja, hans eviga makt och gudomlighet, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda

Ja, det sägs här att Guds egenskaper, hans personlighet syns i det skapade. Titta till exempel på universum som är stort men ändå expanderar. Det är ett exempel på "stor kraft". Kollar man på den enorma mångfald i naturen med olika djur som har instinkter och förmågor för att klara sig. Myran t.ex. som kan bära, jag tror det är 8 gånger sin egen vikt och alltid hittar tillbaka till myrstacken. Mängden och variationen av djur tyder på vishet. Ta också papegojan, som är skicklig på härma och prata som ett exempel på humor.

Bibeln säger här alltså att allt vi ser runt omkring oss, universum, livet på jorden med djuren som är kodat i DNA - allt detta med mera säger att det finns en konstruktör, någon som har gjort allting - en Gud och skapare.


2:14-15  14 Ty när folk av nationerna, som är utan lag, av naturen gör vad som hör till lagen, då är dessa, fastän de är utan lag, sin egen lag. 15 De visar ju att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, i det att deras samvete vittnar tillsammans med dem och deras egna tankar inbördes anklagar eller också försvarar dem.

Paulus skriver här om att alla människor (i normala fall) har ett samvete, en inbyggd känsla för vad som är rätt och vad som är fel. T.ex. så förstår människor över hela jorden att det är fel att mörda, det behöver liksom inte förklaras för att det är naturligt underförstått. Denna känsla av rätt och fel, ett samvete - varifrån kommer den? Bibelns förklaring är att vi människor är skapade till "Guds avbild" så att vi kan efterlikna hans egenskaper som ex. kärlek, och i detta har vi även fått samveten.


2:28-30   28 Ty jude är inte den som är det utvärtes, och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet; 29 utan jude är den som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling. Han får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

Här förklarar Paulus att inför Gud är det inte längre att vara Jude inom Judendomen som hade Guds godkännande, utan den kristna församlingen hade fått Guds godkännande, som flyttats bort från Judendomen då man dödade Guds egen son Jesus Kristus. Så här förklarar Paulus att det viktiga för Gud är "hjärtats omskärelse" och inte "fysisk omskärelse". En hjärtats omskärelse handlar om att ha tagit emot Jesus och kristendomen genom att som Kristen försöka efterlikna Jesus Kristus i hur han var och vad han gjorde.


3:19-20  19 Nu vet vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som är under lagen, för att varje mun skall täppas till och hela världen bli straffskyldig inför Gud. 20 Därför skall inget kött genom laggärningar förklaras rättfärdigt inför honom; genom lag kommer nämligen den exakta kunskapen om synd.

Paulus tar här upp att lagen inte kunde gen någon Guds godkännande, räddning och evigt liv. Utan att lagen istället dömde folk som syndare, för ingen människa kunde uppfylla hela lagen, utom Jesus Kristus, och därför visade lagen att alla ofullkomliga människor var syndare.


3:21-24  21 Men utan lag har nu Guds rättfärdighet gjorts uppenbar, såsom den är omvittnad av lagen och profeterna; 22 ja, Guds rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus, för alla som har tro. Det är nämligen ingen åtskillnad. 23 Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet, 24 och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.

Här är fortsättningen till de föregående verserna som förklarade att ingen förklaras "rättfärdig" genom Mose lag. Utan det som ger rättfärdighet är tro På Jesus Kristus, där Jesu lösenoffer (där han dog för att vi andra ska få leva) är en Grundval för att kunna räknas som "rättfärdig", och godkännas i sin tro på Gud.


tisdag 16 juli 2013

Apostlagärningarna 27-28

Apostlagärningarna 27-28


27:1 27 När det nu var bestämt att vi skulle segla i väg till Italien, överlämnade man både Paulus och några andra fångar till en officer vid namn Julius från den kejserliga truppstyrkan.

Paulus överlämnas till officeren vid namn Julius och kapitel 27 tar upp resan mot Rom


27:41-44   41 Och när de stötte på ett rev, spolat av havet på ömse sidor, satte de skeppet på grund, och fören rände hårt på och satt orubbligt fast, men aktern började våldsamt brytas sönder. 42 Då fattade soldaterna beslutet att döda fångarna, så att ingen skulle kunna simma bort och komma undan. 43 Men officeren ville gärna föra Paulus välbehållen fram och hindrade dem i deras avsikt. Och han befallde att de som kunde simma skulle hoppa i vattnet och ta sig i land först, 44 och därefter de övriga, somliga på plankor och somliga på vrakdelar från båten. Och så gick det till att alla fördes välbehållna i land.

Ja, skeppet förliser och soldaterna får panik och vill döda fångarna för att ingen ska smita, men officeren hindrar dem och alla kommer i land säkert.


28:1-2  28 Och när vi hade blivit räddade, då fick vi veta att ön hette Malta. 2 Och folket där, som talade ett främmande språk, visade oss ovanlig människokärlek, för de gjorde upp eld och tog hjälpsamt emot oss alla på grund av regnet som föll och på grund av kölden.

Detta är häftigt att Paulus och de andra på Malta där de kommit iland visas "ovanlig människokärlek". Detta visar att det finns goda människor som man kan stöta på när man minst väntar det. Men de riktigt riktigt goda människorna växer inte på träd, och det är tydligt att dessa här på malta var "ovanligt goda" i hur de brydde sig och hjälpte till.


28:17, 23-24  17 Tre dagar senare kallade han emellertid samman dem som var judarnas främsta män. När de hade samlats, började han med att säga till dem: ”Män, bröder, fastän jag inte hade gjort något emot folket eller våra förfäders seder och bruk, överlämnades jag som fånge från Jerusalem i romarnas händer...23 De bestämde nu om en dag med honom, och de kom i ännu större antal till honom i hans tillfälliga bostad. Och han förklarade saken för dem genom att grundligt vittna om Guds kungarike och genom att tala övertygande med dem om Jesus, och han utgick då både från Moses lag och från profeterna, från morgonen ända till kvällen. 24 Och somliga började tro på det som sades; andra ville inte tro.

Så väl framme i Rom så kallar Paulus samman judarna. De träffas och Paulus vittnar grundligt om "Guds Kungarike". Jesus menade sig vara Guds kungarikes representant när han i evangelierna sade att "Guds kungarike är i er mitt". Så Paulus talade alltså övertygande om Jesus också och utgick från skrifterna/bibeln.

Sen sägs det att somlig började tro andra "ville inte" tro. Så är det väl även idag. En del blir övertygade andra inte. Ibland spelar det ingen roll vad någon säger till en annan för det tror som de vill och tycker som de vill.

Men det är viktigt att här lägga märke till att temat här var "Guds Kungarike", Paulus tog upp Jesus som central person i Guds kungarike och han grundande sitt predikande helt på Bibeln genom att hänvisa till "Mose Lag och profeterna".


28:25-28  25 Eftersom de nu var oense med varandra, skildes de åt, medan Paulus gjorde denna enda kommentar: ”Träffande talade den heliga anden genom profeten Jesaja till era förfäder 26 och sade: ’Gå till detta folk och säg: ”Med hörseln skall ni höra men alls inget förstå; och seende skall ni se men alls inget märka. 27 Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att reagera, och sina ögon har de tillslutit; för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och förstå med hjärtat och vända om, så att jag skall kunna läka dem.”’ 28 Därför må det vara känt för er att detta, det medel varigenom Gud räddar, har sänts ut till nationerna; de skall helt visst lyssna till det.”

Detta är intressant att Paulus citerade från Jesaja där det profetiskt var förutsagt att judarna, dvs. Abrahams avkomma, inte skulle lyssna till det kristna budskapet om Jesus, det som också Paulus här vittnade om, men då judarna inte tog emot Jesus eller lyssnade till det kristna budskapet skulle det spridas vidare till icke-judar, dvs "nationerna".

måndag 15 juli 2013

Apostlagärningarna 24-26

Apostlagärningarna 24-46


24:5-6  5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pest och eggar till omstörtande verksamhet bland alla judarna på hela den bebodda jorden och är anförare för nasaréernas sekt,  6en som också har försökt vanhelga templet, och vi grep honom.

Så översteprästen och en offentlig talare vid namn Terrtullus kommer inför ståthållaren Felix, då säger Tertullus dessa ord i anklagelse mot Paulus. Paulus kallas pest, och hans vittnande om Jesus kallas "omstörtande verksamhet" och de första kristna på den tiden som Paulus hade blivit en av kallades för "nasaréernas sekt".

Vad påminner detta om? Påminner det inte mycket om hur Jehovas vittnen blir kritiserade och kallade sekt med mera?


24:12-16  12 och varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden fann man mig diskutera med någon eller vålla att en pöbelhop strömmade samman. 13 Inte heller kan de för dig bevisa det som man anklagar mig för just nu. 14 Men detta tillstår jag för dig, att jag, enligt den väg som man kallar en ’sekt’, på detta sätt ägnar helig tjänst åt mina förfäders Gud, eftersom jag tror allt som är framställt i lagen och skrivet hos profeterna; 15 och jag har ett hopp till Gud, ett hopp som också dessa män själva hyser, att det skall ske en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.

Delar av Paulus försvarstal där han säger att han inte bråkat och vållat pöbelhopar utan åkte upp till Jerusalem för att tillbe. Paulus menar att judarna inte har några bevis för sina anklagelser och att han bara ägnar Gud helig tjänst , och faktiskt tror på det skrivet i lagen, däribland att det ska ske en uppståndelse för både rättfärdiga och orättfärdiga. Felix behåller Paulus hos sig.


25:1-3   25 När alltså Festus hade tillträtt som ståthållare över provinsen, begav han sig tre dagar senare upp till Jerusalem från Caesarẹa; 2 och de främsta prästerna och judarnas främsta män lämnade då en anmälan mot Paulus till honom. Och de började vädja till honom 3 och begärde som en ynnest åt sig, riktad mot Paulus, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem; de förberedde nämligen ett bakhåll för att döda honom utefter vägen. 

Så Felix efterträds av Festus, judarna kommer igen med anklagelser mot Paulus.


25:7-8,11   7 När han kom dit, ställde sig de judar som hade kommit ner från Jerusalem runt omkring honom och riktade en mängd svåra beskyllningar mot honom utan att kunna ge bevis för dem. 8 Men Paulus sade till sitt försvar: ”Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag begått någon synd.”... 11 Om jag å ena sidan verkligen är en förbrytare och har begått något som förtjänar döden, då ber jag inte att få slippa ifrån att dö; om å andra sidan inget av detta existerar som dessa män anklagar mig för, då kan ingen utlämna mig åt dem som en ynnestbevisning. Jag vädjar till kejsaren!”...

I Caesarea får judarna igen anklaga Paulus, men de har egentligen ingenting att komma med, inga bevis. Paulus vädjar till kejsaren. Senare i kapitel 25 beskrivs hur kung Agrippa och Berenike besöker Festus i Caesarea, Festus berättar om Paulus för dem och så ska de låta Paulus framträda igen inför Berenike och Agrippa och bemöta judarnas anklagelser för att Festus ska kunna beskriva i ett brev till kejsaren vad Paulus är anklagad för.


26:2, 5-7, 22B-23, 28, 32 2 ”Kung Agrịppa, jag skattar mig lycklig att det är inför dig som jag i dag skall försvara mig beträffande allt som jag anklagas för av judar,...5 som förut har känt till mig från första stunden, om de bara vill vittna, att jag har levt som farisé enligt den strängaste sekten i vår form av gudsdyrkan. 6 Och ändå står jag nu och skall dömas för hoppet om det som Gud har lovat våra förfäder, 7 medan vårt folks tolv stammar hoppas nå fram till uppfyllelsen av detta löfte genom att med intensitet ägna honom helig tjänst natt och dag.Det är för det hoppets skull, o kung, som jag anklagas av judar...men jag säger inget annat än vad både profeterna och Mose har sagt skulle komma att inträffa, 23 nämligen att Messias skulle lida och att han, som den förste att bli uppväckt från de döda, skulle komma att förkunna ljus både för detta folk och för nationerna.”...28 Men Agrịppa sade till Paulus: ”På kort tid skulle du övertala mig att bli kristen.”...32 Dessutom sade Agrịppa till Festus: ”Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”

Paulus beskriver sin bakgrund i sitt försvarstal, att han är född och uppvuxen som farisé och han var nitisk för judendomen innan han fick den övernaturliga synen där han fick se den uppståndne Jesus och Paulus beskriver att han är anklagad för sin tro på de dödas uppståndelse och att det han predikar är vad profeterna och Mose förutsagt. Nämligen att Messias skulle lida, dö och bli uppväckt. Kung Agrippa känner till Judendom och profeterna så han säger inte bara att Paulus på kort skulle övertyga honom att bli kristen utan att Paulus egentligen inte är skyldig till nåt som Judarna anklagar honom för och han kunnat friges om han inte vädjat till kejsaren.


söndag 14 juli 2013

Dödsriket - Sheol

Som jag tidigare skrev tidigare så kan det hebreiska ordet "Sheol" översättas som "mänsklighetens gemensamma grav". Sheol är inte en enskild plats eller en enskild grav.

Ordet she’ōl tycks vara avlett från verbet sha’ạl, som betyder ”fråga efter”, eller ”begära”. Man kan säga att Sheol därför är de dödas gemensamma område, den plats dit alla som dör kommer. Sheol "tar emot" eller "frågar efter" alla människors döda.

 I första Moseboken kapitel 37 och vers 35 står det till exempel "Och alla hans söner och alla hans döttrar reste sig för att trösta honom, men han vägrade att låta trösta sig och sade: ”För jag kommer att fara sörjande ner till min son i Sheọl!” Och hans far fortsatte att gråta över honom."

och i Ordspråksboken kapitel 30 och verserna 15-16 lyder "15Blodiglarna har två döttrar som ropar: ”Ge! Ge!” Det är tre ting som inte blir mätta, fyra som aldrig säger: ”Nog!”: 16 Sheọl och det ofruktsamma moderlivet, jorden som aldrig mättas med vatten och elden som aldrig säger: ”Nog!"

I 1917 års Bibelöversättning och även på de flesta ställen i Bibel 2000 har ordet Sheol översatts till "dödsriket". I en del översättningar har ordet Sheol översatts med "helvetet". Men som jag skrev i det tidigare inlägget i bloggen om "döden" så står det i Bibeln att de döda inte existerar på något sätt. Att de döda varken kan tänka, känna eller påverka. Därför kan de döda inte plågas eller plåga någon annan i ett helvete. 

I Encyclopædia Britannica sägs det: ”Sheol låg någonstans ’under’ jorden. ... De döda befann sig inte i ett tillstånd av vare sig pina eller njutning. Sheol var inte förbundet med de rättfärdigas belöning och inte heller med de ondskefullas straff. Både goda och onda, tyranner och helgon, kungar och föräldralösa, israeliter och hedningar – alla sov de tillsammans utan att vara medvetna om varandra.” (1971, bd 11, sid. 276)

Genom Grekiska läror, teorier och filosofier kom tron på den odödliga själen, men det är tydligt att Bibeln i sig inte stöter den läran i sin beskrivning av "Sheol" eller "dödsriket". 

Psalm kapitel 6 och verserna 4-5 visar också indirekt att det i Sheol inte finns odödliga själar utan att de människor som dött varken kan ära Gud eller göra någonting annat heller: "4 Vänd tillbaka, Jehova, undsätt min själ; rädda mig för din kärleksfulla omtankes skull. 5 Ty i döden är det ingen som nämner dig;
vem prisar dig i Sheọl?"

Enligt Bibelns kronologi över människornas ursprung så var Abel, Adam och Evas förstfödde son den första människan som dog för att därefter hamna i Sheol.

Aposteln Petrus citerade på pingsten år 33 v.t. Psalm 16:10: "Ty du skall inte lämna min själ i Sheọl. Du skall inte tillåta att din lojale ser gravens djup." och tillämpade de orden som en profetisk uppfyllelse på Jesus Kristus som efter sin död inte skulle lämnas kvar i "Sheol" utan uppväckas till liv igen på den tredje dagen. 

Aposteln Petrus ord som är återgivna av Lukas i Apostlagärningarnas andra kapitel verserna 25-27,29-32 använder dock ordet "Hades" istället för "Sheol": "25 David säger ju beträffande honom: ’Jag har ständigt haft Jehova för mina ögon, ty han är vid min högra sida för att jag aldrig skall rubbas. 26 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga. Ja, också min kropp skall komma till ro i ett hopp; 27 för du skall inte lämna min själ i Hades, inte heller skall du tillåta att din lojale ser förgängelse...Män, bröder, det är tillåtet att fritt och öppet tala till er om familjeöverhuvudet David, att han både dog och blev begravd, och hans minnesgrav finns ibland oss än i dag. 30 Eftersom han nu var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en av hans avkomlingar på hans tron, 31 såg han på förhand och talade om Messias uppståndelse, att han inte blev övergiven i Hades och att hans kropp inte heller såg förgängelse. 32 Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om."

Det blir alltså tydligt att "Sheol" är samma plats som på Grekiska kallas för "Hades".

 Video på Youtube om Sheols geofrafiska läge

 

Apostlagärningarna 22-23

Apostlagärningarna 22-23


22:3-4, 6-7, 22  3 ”Jag är jude, född i Tarsos i Kilikien, men uppfostrad i denna stad vid Gamạliels fötter, undervisad enligt den fäderneärvda lagens stränghet, och jag var nitisk för Gud alldeles som ni alla är nu i dag. 4 Och jag förföljde den Vägen ända till döds och band både män och kvinnor och överlämnade dem till fängelser,...6 Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus, hände det ungefär vid middagstiden att ett starkt ljussken från himlen plötsligt strålade runt omkring mig, 7 och jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?...22 Nu hade de hört på honom ända till detta ord, och de höjde sina röster och sade: ”Bort från jorden med en sådan; han borde ju inte få leva!”

Paulus är alltså gripen av en militärbefälhavare efter att ha blivit anklagad av Judarna. Paulus berättar att han är uppväxt som jude, och framträdande sådan, men att han får en övernaturlig syn där den uppståndna Jesus frågar Paulus varför han förföljer honom. Sen blir Paulus själv kristen och börjar predika om Jesus. Men folkskarans reaktion blir att skrika att man ska döda Paulus.

Tänk att Paulus som jude i sin nit trodde han gjorde rätt i att förfölja de kristna blev nu själv förföljd av judarna som ville få honom dödad. Det är väl skönt att man här nu i Sverige inte möter ett sånt motstånd som kristen som Paulus mötte.


23:1, 6-8, 10   23 Paulus såg med fast blick på Sanhedrịn och sade: ”Män, bröder, jag har levt mitt liv inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag.”...6 När nu Paulus konstaterade att den ena delen bestod av sadducéer, den andra däremot av fariséer, ropade han i Sanhedrịn: ”Män, bröder, jag är farisé, son av fariséer. På grund av hoppet om de dödas uppståndelse håller jag på att dömas.” 7 När han sade detta, uppstod oenighet mellan fariséerna och sadducéerna, och de församlade delade sig i två läger. 8 Sadducéerna säger nämligen att det varken finns uppståndelse eller ängel eller ande, medan fariséerna öppet bekänner sin tro på allt detta...10 När nu oenigheten blev stor, blev militärbefälhavaren rädd att Paulus skulle slitas i stycken av dem, och han befallde soldatstyrkan att gå ner och rycka honom ur deras mitt och föra honom in i förläggningen.

Så Paulus står inför Sanhedrin, ser att det är både fariseer och Sadducéer närvarande och försvarar sig med att påpeka sin tro på de dödas uppståndelse som splittrar Sanhedrin i två delar. Det var helt sant, Paulus trodde på Jesus hade uppstått, Jesus hade visat sig för Paulus i en övernaturlig syn. Militärbefälhavaren får gå hämta Paulus och skickar honom sen till Ståthållaren Felix där han ska få försvara sig igen emot Judarnas anklagelser.

lördag 13 juli 2013

Vad händer vid döden?



I Bibelboken Predikarens 9:e kapitel sägs det tydligt vad döden nu innebär för människor nu.

Den 5e versen i Predikaren kapitel 9 lyder såhär: "De levande vet nämligen att de skall dö, men de döda vet ingenting alls,  och de har inte längre någon lön, ty minnet av dem är glömt."

Versen säger att de levande "vet" att de ska dö. Men de döda "vet" ingenting. Det är alltså en kontrast som beskrivs. Man måste leva för att vet att man ska dö eller kan dö. De döda vet alltså ingenting alls. Kan man finnas utan att veta nåt? Eller kan man veta nåt utan att finnas? Det låter som svåra filosofiska frågeställningar. Men för att förenkla det hela. Innan man föddes visste man inte att man kunde dö, man visste ingenting. Så det Bibeln säger här är att man vid döden blev som innan man föddes. Alltså visste ingenting, för att man inte fanns, alltså inte existerade.

Om vi kollar på omgivande verser i kapitel 9 i Predikaren så stöds denna tanke att döden är ett tillstånd av att inte existera. Predikaren 9 och vers 6 säger: "Också deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och aldrig någonsin mer har de del i det som görs under solen." 

Vers 6 säger här att de döda varken känner kärlek eller hat, för de känner ingenting alls. För man måste finnas för att känna, liksom för att veta, tänka och så vidare. Versen säger vidare att de inte är med vid nånting som sker bland de levande, dvs. "under solen", de döda kan alltså inte påverka de levande på något sätt som en del tror.

En till vers som beskriver mer om tillståndet döden är den 10:e versen i samma kapitel: "Allt som din hand finner att göra, gör det med den kraft du har, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheọl, den plats dit du går." 

Den här versen säger alltså att man ska använda livet till att göra saker, för sen i döden kan man inget göra. Det hebreiska ordet "Sheol" betyder Mänsklighetens gemensamma grav, och kallas på grekiska för "Hades".

Så de här tre verserna i Predikaren 9:5,6,10 lär alltså att vid döden är det som att man inte finns. Därför man kan inte tänka, känna eller göra nåt. Man kan inte påverka varken sig själv eller andra och man vet inget om nåt. 

Vi kan låta Predikaren 9:4 belysa lärdomen: "För den som tillhör de levandes skara finns det nämligen hopp, ty en levande hund har det bättre än ett dött lejon."



 

Apostlagärningarna 20-21

Apostlagärningarna 20-21


20:18-21  När de kom till honom, sade han till dem: ”Ni vet mycket väl hur jag, från första dagen då jag kom till provinsen Ạsia, var hos er hela tiden 19 och gjorde slavtjänst åt Herren med den största ödmjukhet och under tårar och prövningar som drabbade mig genom judarnas komplotter, medan jag inte undandrog mig att berätta för er om något som helst av det som var nyttigt eller att undervisa er offentligt och från hus till hus, utan jag vittnade grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.

Ja Paulus, som hela tiden mötte judarnas motstånd ansträngde sig för att predika det kristna budskapet. Det sägs att han gjorde det från "offentligt" och från "hus till hus", alltså letade upp människor för att berätta om Jesus. Han var på torg, och var som helst där människor var, och gick till dem där de bodde. Det är det kristna mönstret, att söka upp människor för att berätta det viktiga kristna budskapet. Detta är mönstret från det första århundradet. Paulus gjorde precis så som Jesus själv gjorde genom att predika offentligt.


20:35 Jag har i allting tydligt visat er att ni, genom att på det sättet möda er, bör bistå dem som är svaga och bör ha Herren Jesu ord i minnet, då han själv sade: ’Det är lyckligare att ge än att få.’”
Tänk att Jesus själv var en givare, som kom för att bli ett lösenoffer till förlåtelse för synder för att vi människor ska kunna få evigt liv genom vår tro. Hur sant är det inte att det är lyckligare att ge än att få och ändå kan det bli en stor ansträngning och kan ibland att ge på grund av att vi alla människor har tendensen att vilja vara själviska. Men ingen har väl blivit lycklig av själviskhet. Det är ju lyckligare att ge än att få.


21:18-19 Och följande dag gick Paulus tillsammans med oss in till Jakob; och alla de äldste var där. Och han hälsade på dem och började i detalj berätta om det som Gud hade gjort bland nationerna genom hans tjänst.
Ja, Paulus, under den heliga andens vägledning lyckades framgångsrikt bära ut kristendomen till nationerna. Efter att ha kommit tillbaka till Jerusalem berättade han för de ledande bröderna där om framgången med att göra lärjungar av icke-judar, dvs. folk av nationerna. Intressant detalj som kännetecknar de Gudhängivna i bibelns skildringar, som sägs att Paulus berättade om "det som Gud hade gjort". Ja Paulus tog inte åt sig nån ära, utan menade att det som skett var i Guds kraft, så han erkände den heliga andens ledning och såg sig själv som en tjänare som Gud använde och gav Jehova Gud äran för framgången.


21:20-21, 26, 28  Sedan de fått höra detta, började de ge ära åt Gud, och de sade till honom: ”Du ser, broder, hur många tusentals troende det finns bland judarna; och de är alla nitiska för lagen.Men de har ryktesvis hört om dig att du lär alla judarna bland nationerna att avfallafrån Moseoch säger att de inte skall omskära sina barn och inte vandra enligt de seder och bruk som är påbjudna..Så tog då Paulus männen med sig nästa dag och renade sig ceremoniellt tillsammans med dem och gick in i templet, för att ge besked om de dagar som skulle fullbordas för den ceremoniella reningen, tills offret kunde frambäras för var och en av dem....och ropade: ”Ni män av Israel, hjälp! Detta är den man som överallt lär alla sådant som är emot folket och lagen och denna plats, och dessutom har han också fört greker in i templet och har befläckat denna heliga plats.
Judarna påstår att Paulus lär judarna som bor bland folk av nationerna att avfalla från Mose. Det är sant att Paulus genom den styrande kretsens beslut lärt icke-judarna att de efter blivit kristna inte behövde omskära sig enligt Mose lag, men annars hade Paulus inte gått emot Mose Lag. Så de renade sig ceremoniellt enligt Mose lag men sen får Judarna syn på Paulus och ropar att han lär ut sånt emot folket och lagen och de påstår att han fört greker in templet. Detta resulterar i att Paulus grips.

fredag 12 juli 2013

Apostlagärningarna 17-19

Apostlagärningarna 17-19

17:2-3  Så enligt sin vana gick Paulus in till dem, och under tre sabbater resonerade han med dem och utgick då från Skrifterna, och han förklarade och bevisade genom hänvisningar att det var nödvändigt för Messias att lida och att uppstå från de döda, och han sade: ”Denne är Messias, denne Jesus, som jag nu förkunnar för er.”

Paulus använde skrifterna, alltså gamla testamentet för att visa att Jesus var, "messias", den smorde. Och att han enligt profetiorna i gamla testamentet skulle bli dödad och sen uppväckas på 3e dagen. Paulus hade läst och forskat noggrant i skrifterna, annars hade han inte kunnat gå till väga på det här sättet.

Det är ett kristet mönster att efterlikna, att likt Paulus läsa bibeln och forska för att bättre förstå den själv för att sen kunna visa andra vad Bibeln egentligen lär. Som att bibeln tydligt visar att Jesus är Messias, och Guds som. För få en stark tro behöver man läsa och fundera över bibeln mycket, det finns inga genvägar.


17:11-12  Men judarna där var ädlare till sinnes än de i Thessalonịke, för de tog emot ordet med allra största villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting. Därför kom många av dem till tro, liksom ganska många av de ansedda grekiska kvinnorna och av männen.

Judarna i Berea kallas i Bibeln "ädla till sinnes", för att de efter att de lyssnat till Paulus gick och läste Bibeln/skrifterna för att se att det Paulus sade kom från skrifterna och att det var korrekt. Resultatet av detta som nämns i vers 12 är att "många av dem kom till tro".

Ja, tro är inte bara en känsla, utan det uppstår ur ansträngning av att göra efterforskningar där man testar om det man läser är trovärdigt eller inte. En bra sak att göra för kunna bygga en stark tro är att man själv försöker läsa igenom Bibeln, som jag nu själv gör, på 1 år.


18:12-13  Medan nu Gạllio var prokonsul i Akạja, reste sig judarna upp som en man emot Paulus och förde honom till domarsätet och sade: ”I strid mot lagen övertalar den mannen människor att dyrka Gud på ett annat sätt.”


Ja, judarna som fick Jesus dödad angrep här Paulus och sade att han mot lagen predikar kristendomen typ. Att följa Jesus noggrant, i ord och handling, genom att predika kristendomen ur Bibeln, har mött motstånd genom tiderna. Jesus själv blev dödad, Paulus blev till slut också dödad. Och nu i denna sekulariserade ateistiska västvärld så är inte religion eller kristendom så populärt, men här i väst är det väl snarare vanligt att som troende kunna blå hånad än att bli dödad. Tack och lov hehe.

Det är inte lätt att vara en kristen, men det är värt det. Hoppet om uppståndelse från de döda om man dör, och löftet om ett paradis på jorden där man ska kunna få leva för evigt är ovärderligt och gör det värt ansträngningen att försöka efterlikna Jesus och vara en sann kristen även om det inte alltid är lätt.


18:24-25,28  Men en jude vid namn Apollos, född i Alexandria, en vältalig man, kom till Ẹfesos; och han var väl förtrogen med Skrifterna. Denne man hade blivit undervisad om Jehovas väg muntligt, och brinnande i anden talade han nu och undervisade noggrant om det som gällde Jesus, men han kände bara till Johannes dop...ingående och med intensitet bevisade han nämligen offentligt att judarna hade fel, och med hjälp av Skrifterna påvisade han att Jesus är Messias.

Apollos är häftig, för han var brinnande i sin tro, och predikade den för andra, men han hade begräsnad kunskap. Fast han bara kände till Johannes dop predikade han om Jesus, men Aquila och Priscilla kompletterade hans luckor och gav han en bättre helhetsbild av kristendomen så att Apollos sen själv kunde offentligt bevisa att judarna som inte godtog Jesus som den smorde, "Messias", Guds son, hade fel. Apollos kunde alltså efter blivit undervisad av Aquila och Priscilla själv visa ur skrifterna/bibeln att Jesus enligt dem var Messias.

Tänk att på den tiden fanns släktregister som bevisade att Jesus var en avkomling till både Abraham och Kung David, men vid Jerusalems ödeläggelse av romarna år 70 förstördes massa släktregister. Så tänk judarna som fortfarande inte godtagit Jesus Som messias, de väntar fortfarande på Messias, men det skulle gå att bevisa att en påstådd messias som nu skulle framträda var en avkomma till David och Abraham eftersom släktregistren är förstörda. Men Jesus var enligt bibeln Messias, det kommer inte framträda nån ny, han har redan framträtt för 2000 år sedan!


19:11-12  Och Gud fortsatte att utföra ovanliga kraftgärningar genom Paulus händer, så att man till och med bar dukar och förkläden från hans kropp till de sjuka, och sjukdomarna vek ifrån dem, och de onda andarna for ut.

Det är häftigt hur Paulus som en Apostel fått den heliga anden så han kunde utföra kraftgärningar  till att bota sjuka som exempel. Och bara det att Paulus kläder röde vid de sjuka fick dem att bli botade. Men meningen med dessa "andens gåvor" var att visa att Gud nu godkände Kristendomen som sin sanna religion, Judendomen hade förlorat Guds godkännande som överförts till Kristendomen, vilket bevisades av att den heliga anden getts åt apostlarna och församlingarna växte trots att Paulus och de kristna som helhet mötte mycket motstånd, speciellt från Judarna.

Vi kan få av den heliga anden nu också, men nu är det ju mer att vi får hjälp av den heliga anden att förstå Guds ord. Det hade varit häftigt att vara med då i kristendomens början då den heliga anden gavs på detta mirakulösa sätt till att bota för att visa att Guds godkännande låg över den kristna församlingen.

torsdag 11 juli 2013

Apostlagärningarna 15-16

Apostlagärningarna 15-16


15:1-2, 28-29  Och några män kom ner från Judeen och började lära bröderna: ”Om ni inte blir omskurna enligt Moses sedvänja, kan ni inte bli räddade.” Men när det uppstod stor oenighet och mycket diskuterande mellan dem å ena sidan och Paulus och Bạrnabas å den andra, ordnade man så att Paulus och Bạrnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna tvistefråga...Den heliga anden och vi själva har nämligen beslutat att inte lägga någon ytterligare börda på er utöver detta nödvändiga: att ni avhåller er från det som är offrat åt avgudar och från blod och från köttet av kvävda djur och från otukt. Om ni omsorgsfullt tar er till vara för detta, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!”
När det blev en tvist om icke-judar som blev kristna skulle omskäras eller inte sändes bud till apostlarna och de äldste i Jerusalem, som under helig andes ledning kom fram till att icke-judar inte behöver omskäras. Så nämns otukt som nåt som icke-judarna däremot likt judarna måste avhålla sig ifrån.

Det är häftigt att det fungerar precis likadant nu i vår tid med Jehovas Vittnens styrande krets. Att man läser och studerar bibeln liksom de äldste i jerusalem gjorde här, sen ber de och fattar de beslut under den heliga andens ledning. Men hur ser man att den heliga andens ledning är med? Som det står i slutet på vers 29 att "om ni följer detta ska ni ha framgång", så man ser på hur resultatet av de beslut som tas av den styrande kretsen om den heliga anden är med. Sen ser man på resultaten av att följa den styrande kretsens beslut om det blir framgång.


16:4,5 När de nu färdades genom städerna, överlämnade de till dem som var där de föreskrifter som de skulle iaktta och som hade fastställts av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem. Därför fortsatte församlingarna verkligen att stärkas i tron, och de växte till i antal från dag till dag.
Här ser vi hur Paulus, Barnabas, Silas och Judas (Apostlagärningarna 15:25-27) överlämnade det skrifltiga beslut som fattats av de äldste och styrande kretsen i Jerusalem, att de icke-judar som blev kristna liksom de judar som blev kristna skulle avhålla sig från "det som är offrat åt avgudar", "blod"...och "otukt", så blev det ett framgånsrikt resultat nämligen att församlingarna växte samtidigt som alla i församlingarna stärktes i tron.
I dessa två kommentarer till apostlagärningarna 15 och 16 ser man hur den heliga anden var med och vägledde den kristna församlingen på den tiden, man ser det genom att det var framgång. Församlingarna stärktes i tron och växte!

Apostlagärningarna 12-14


Apostlagärningarna 12-14



12:5 Följaktligen hölls Petrus i förvar i fängelset; men i församlingen bad man intensivt till Gud för honom.

Det är så fint hur församlingen bad för Petrus i fängelset, sen vet vi att Jehovas ängel kom och befriade Petrus.

Men att be för varandra! Bön är inte bara som denna vers visat bra för att Gud hör böner utan för att man själv tänker på andra och annat än på sig själv.


13:44,48 Följande sabbat samlades nästan hela staden för att höra Jehovas ord....När de som var av nationerna hörde detta, blev de glada och förhärligade Jehovas ord, och alla som var rätt sinnade för evigt liv kom till tro.

Tänk dig: På sabbaten är hela staden samlad för att höra Jehovas ord från Paulus och Barnabas, judarna som ser folkskarorna blir svartsjuka och börjar motsäga Paulus, Men Paulus och Barnabas svarar att judarna fått första chansen att bli smorda men eftersom de stöter bort det blir sanningen "ett ljus för nationerna", när folk av nationerna hör det blir de glada och förhärligar Jehovas ord!

Vad härligt alltså, vilket kraft det var och är i "de goda nyheterna", verkligen Guds budskap väglett av den heliga anden. Som det stod i versen 48 att alla som var rätt sinnade kom till tro. Ja, sanningen är en hjärtesak, bibeln är inte skriven för att intelligenta ska förstå utan för att människor som är ödmjuka, har ett andligt behov och är ärliga är de som kan förstå bibeln och dras till sanningen!


14:22 och de styrkte lärjungarnas själar, uppmuntrade dem att förbli i tron och sade: ”Vi måste gå in i Guds kungarike genom många vedermödor.”

Bakgrunden tidigare i kapitel 14, är att Paulus och Barnabas först antas vara gudar av folket, sen kommer judar dit och väner opinionen så att folket stenar Paulus, de tror att Paulus är död, men han reser sig upp och går tillbaka in till staden. Lite Senare styrker de lärjungarna som det sägs i vers 22.

Det gäller oss också, det är inte alltid lätt att följa Jesus, följa Bibeln och verklige verkligen försöka vara en riktig kristen. Men det finns andliga välsignelser som det står i Johannes 17:3, att det betyder evigt liv att lära Känna Jehova Gud, och den som han har sänt ut, Jesus kristus.

tisdag 9 juli 2013

Apostlagärningarna 9-11


Apostlagärningarna 9-11




9:31 Så kom församlingen i hela Judeen och Galileen och Samarien in i en period av frid och byggdes upp; och eftersom den vandrade i fruktan för Jehova och i den heliga anden trösterika ro, fortsatte den att växa till.
Det sägs att församlingen vandrade i fruktan för Jehova och i heliga andens ro, och det ledde till frid och tillväxt. Jag tänker på församlingarna idag. Sker det någon tillväxt idag för Kristendomen? Ja det gör det, men ett problem som gör det knepigt att besvara frågan är att det finns grupper inom grupper inom grupper inom Kristendomen idag. Då är frågan, vilken av alla olika sorters kristna verkar den heliga anden idag på?

Den heliga anden på den tiden hängde ihop med att det inom församlingen rådde frid när den hade sann Gudsfruktan och så skedde tillväxt. Alltså församlingen hade Guds godkännande och fick den heliga anden. Vilken grupp kristna gäller det på idag?


10:2 en gudhängiven man, en som fruktade Gud tillsammans med hela sitt hushåll, och han lämnade många barmhärtighetsgåvor till folket och frambar ständigt ödmjuk bön till Gud
Den romerska officeren Cornelius verkar varit jättebra. Han kallas Gudhängiven och det nämns att han ständigt frambar ödmjuka böner till Jehova. Cornelius är ett föredömme i att be. Det är känt att det i evangelierna beskrivs hur Jesus var en bönens man. Cornelius var en icke jude, en romare som ändå hade vänt sig till Gud, och skildringen i Apostlagärningarn 10 beskriver vidare hur änglar visat sig för Cornelius och bett honom skicka efter Petrus, Petrus å sin sida fick se en syn som betydde att han skulle besöka och undervisa Cornelius om kristendomen trots att Cornelius var en icke-jude.


11:23 Då han kom fram och såg Guds oförtjänta omtanke, gladde han sig och började uppmuntra dem alla att med hjärtats föresats förbli i Herren,

Bakgrunden till versen är att folk av nationerna fått den heliga anden liksom judarna. De äldste i Jerusalem skickar ut Barnabas till Antiokia, när han kommer dit reagerar han som versen säger, han gläder sig och uppmuntrar de ny-troende att vara kvar, dvs. förbli i sanningen.

Barnabas betyder "tröstens son", han var stor och stark, men god och hjärtlig som det verkar, denna Barnabas. Det verkar varit en härlig kristen broder, han gladde sig av att se "Guds oförtjänta omtanke", att Jehova i sin godhet lät även folk av nationerna få den heliga anden, inte för att de förtjänat det utan av oförtjänt omtanke. Vi får ju alla de andliga välsignelserna av oförtjänt omtanke, vi förtjänar inte det goda som Gud ger, insikt i bibeln, förlåtelse för synder genom Jesu lösenoffer, och hoppet om evigt liv i ett paradis på jorden.



måndag 8 juli 2013

Apostlagärningarna 7-8

Apostlagärningarna 7-8

7:51-53  Ni hårdnackade och oomskurna till hjärta och öron, ni står alltid emot den heliga anden; som era förfäder gjorde, så gör ni. Vilken av profeterna har inte era förfäder förföljt? Ja, de dödade dem som på förhand förkunnade om ankomsten av den Rättfärdige, vars förrädare och mördare ni nu har blivit, 53 ni som fick lagen såsom den överbringades av änglar  men inte har hållit den.”

I föregående kommentarer skrev jag att Stefanus var modig, vilket märks här i verserna i hans tal inför fariseerna när han efter att ha blivit arresterad talade till dem. Han säger rent ut till dem att de liksom sina förfäder var ena riktiga Kräk!


7:54-56  När de nu hörde detta, skar det dem i hjärtat, och de började skära tänder mot honom. Men uppfylld av helig ande stirrade han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus, som stod på Guds högra sida, och han sade: ”Se! Jag ser himlarna öppnade och Människosonen stå på Guds högra sida.”
Fariseernas reaktion på Stefanus ord, det skar dem i hjärtat, men de blev inte ledsna utan arga, skildringen säger vidare att de flyger på stefanus "som en man" och så stenar de Stefanus inför Sauls fötter
Det är häftigt hur Stefanus fylld av helig ande får se Jehova och Jesus när han tittade upp mot himlen, innan stefanus dör säger han först ”Herre Jesus, ta emot min ande.” och sedan ropar han med hög röst ”Jehova, tillräkna dem inte denna synd.”


8:26 Men Jehovas ängel talade till Filippus och sade: ”Bryt upp och gå söderut till den väg som leder från Jerusalem ner till Gaza.”
Det är otroligt med änglarnas vägledning, nu är det ju inte lika tydligt i vår tid men vi vet att änglarna är med i predikoarbetet nu och antingen drar Jehovas vittnen till människor eller som det ibland blivit att människor dras till Jehovas vittnen. Tänk att det att gå i tjänst är att samarbeta både med änglar och med den heliga andens ledning!

Apostlagärningarna 4-6

Apostlagärningarna 4-6


4:12 Och det finns ingen räddning i någon annan, för det finns inte under himlen något annat namn, som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skall bli räddade.”

Ja, har vi nåt hopp genom nån annan än genom Jesus? Nej. Bibeln säger rakt ut här att det finns ingen annan väg till räddning än genom Jesus. Orden i vers 4:12 sades av Petrus efter att han blivit uppfylld av helig ande.


5:41 Dessa gick därför sin väg bort från Sanhedrịn, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull.


Vi kan möta motstånd som Kristna, vi kan bli hånade och utskrattade, till och med hatade. Det kan verkar konstigt att de på den tiden gladde sig över att ha blivit illa behandlade. Men de gladde sig inte på grund av den dåliga behandlingen utan på grund av anledningen till den, nämligen att de var kristna. Att vara kristen innebär att försöka efterlikna kristendomens grundare, Jesus. De blev alltså illa behandlade, misshandlade av dåtidens judiska religiösa ledare, sanhedrin, på grund av att de hade efterliknat Jesus Kristus. Så den dåliga behandlingen var som ett kvitto på att de verkligen hade liknat Jesus och därför mötte detta motstånd som han tidigare mött.


6:5B,8,15  ...och de valde ut Stefanus, en man fylld av tro och helig ande,...Och Stefanus, som hade ett mycket vinnande sätt och var fylld av kraft, gjorde stora under och tecken bland folket...Och när alla som satt i Sanhedrịn stirrade på honom, såg de att hans ansikte var som en ängels ansikte.

Stefanus verkade vara en väldigt finkristen. Han var fylld av helig ande och kraft, och talade med stor vishet och vittnade frimodigt. Vad hände? Han blev dödad. När Stefanus stod inför sanhedrin såg hans ansikte ut som en ängels ansikte.

Stefanus verkar inte enligt skildringen varit rädd för döden. Jag är rädd för mycket saker, som sjukdomar, blod, död med mera. Men Stefanus hade nog inte ångest, och framförallt så hade stefans tro, han måste haft stark tro på Jehova Gud, kände till hoppet om uppståndelse så han var inte rädd för döden eller för motstånd och förföljelse utan inför Sanhedrin såg hans ansikte ut som "en ängels ansikte"!

Stefanus blev dödad för att han var en duktig efterföljare till Jesus, det låter hemskt mänskligt sett, men nu är nog uppväckt och är en av de 144.000 i himlen. Han kanske ser nu när jag skriver denna kommentar om honom ur apostlagärningarnas 6e kapitel :-)